Maja

Stångresning på Gettorget

En gammal tradition som återupptagits 1985 och genomförs sista april varje år. Startar kl 17:30 och bjuder på resning av Maja, vårtal, dans kring stången och inte minst vårsånger av Östanfors barnkör.

Om Maja på Gettorget

Fru Hanna Swartz, född 1881 vid Gettorget, har berättat om Majafirandet förr: ”Minst tre veckor före sista april började flickor och pojkar, som hade sina hem runt Gettorget, att samla ris till majstången. Det var bara lingonris som dög och man plockade det i skogen vid Jungfruberget. F.d. Schedins vid Kålgårdsudden var samlingsplats för ungdomen och där bands i regel stången inne på gården. Kvällen före Valborgsmässoafton skulle den vara färdigklädd.

Överst på stången, på Majas huvud, sattes en krans som också var bunden av lingonris. Kransen trycktes ned över själva huvudet. Detta var gjort av ett tygstycke som tråcklades ihop och fylldes med hö eller halm, så att det blev klotformigt. På tyget målades ett ansikte med ögon, näsa och mun samt mycket hår ovanför pannan. Det skulle vara väldiga kinder också som kladdades dit med bärmos. I kransen, som kallades kronan, flätades slöjan in. Denna var gjord av gamla gardiner, och vi hade noga för oss att Maja var en brud, majbruden. Hon försågs med örhängen, gjorda av urblåsta målade ägg, som träddes upp på snören. Flera halskedjor, som var tillverkade på samma vis som örhängena, ingick också i utrustningen. Ett par tre stycken hängdes runt hennes hals.

Fru Swartz farmor, som enligt egen utsago var född 1818 eller 1819, berättade att på hennes tid var majstången på Gettorget prydd med riktiga sidenband. Dessa sparades från år till år. Banden tiggdes samman i de förmögna bergsmansfamiljerna i staden. Sedermera blev det brokiga pappersband. Herrskapen kom i sällskap upp till torget en stund för att titta på dansen.

Maja stod kvar på Gettorget minst en månad efter Valborgsmässoafton. Varje lördag och söndag, fyra till fem veckor framåt var det dans. Stången, med sina fladdrande band, skrämde ibland ”bjursgubbarnas” hästar i sken, mitt på ljusan dag. Då blev det liv på torget, med svärande gubbar och vettskrämda djur.

Vid femtiden på eftermiddagen anlände några av spelmännen. De vore kända från tidigare tillfällen. En hette Kalle Herman, en annan Svess-Jan. Redan vid denna tid spelades det upp med fiolmusik. Barnen fick dansa ringlekar kring stången, föräldrarna deltog också.”

 

Denna text är hämtat från Östanforsbladet 1990 och är skriven av Daniels Sven Olsson som i sin tur citerat fru Hanna Swartz.