Historik Östanfors

Östanfors kallas av ålder den stadsdel som ligger öster om forsen i Faluån, det vill säga området mellan ån och järnvägen (tidigare Trumbäcken) och från Södra Mariegatan till Östanforsån (som uppdämdes och blev sjö på 1600- och 1700-talet).

Östanfors omtalas första gången år 1484. Här låg då bl.a. en bergfrälsegård som 1569 ägdes av en bergsfogde från Östra Silvberg. 1628 var området från Södra Mariegatan till Rostvändaregatan bebyggt, liksom området kring Kvarngatan och Björngränd.

Östanfors var den östra stadens verkliga arbetarstadsdel. På 1650-talet fanns förutom gruvarbetare, hyttarbetare och en och annan småhantverkare bl.a. ett par smeder. Vid slutet av 1600-talet flyttade bergsmannen Jon Olofsson hit och följdes snart av flera kända bergsmanssläkter som Ihrman, Lindh och Hedenblad. De lät här uppföra sina stadsgårdar som givetvis skilde sig, i storlek och utformning, från gruv- och hyttarbetarnas små gavelställda stugor.

1761 dabbades Falun av två förödande bränder inom tio dagar. Två tredjedelar av staden eldhärjades, bl.a. större delen av Östanfors eller området från Södra Mariegatan till Dalkarlsgränd. Vid återuppbyggnaden prioriterades stenhusbyggande och det uppfanns en metod att gjuta eller mura hus av råslagg och kalkbruk. Gamla Tullgården och JD Lindhs storslagna handelsgård från 1789, båda belägna på Åsgatan, är två slagghus som kvarstår än i dag.

Från 1700-talet känner vi stadsdelens unika tradition att fira Maja på Gettorget den sista april, en tradition som fortlevde långt in på 1900-talet och återupptogs sporadiskt på 1950-talet. När sedan Östanfors Stadsdelsförening bildades 1981 återupptogs traditionen igen och sedan dess har Maja på Gettorget firats den sista april varje år.

1847 drabbades Östanfors av ännu en brand. På sex timmar avbrändes 58 tomter mellan Södra Mariegatan och Rostvändaregatan och 270 personer blev husvilla.

På 1890-talet började ångtågen lägga rökmoln över Östanfors. Andra sorters moln och bekymmer kom med 1900-talet och bilismen. Men den historien är nu på 2000-talen också historia.

Ovanstående text, utom sista meningen, är hämtad ur det första numret av Östanforsbladet och skrivet 1981 av Daniels Sven Olsson

Östanfors Stadsdelsförening

Vid ett möte på Konstgrafiska verkstaden onsdagen den 15 april 1981 bildades en stadsdelsförening i Östanfors. Ett 60-tal Östanforsbor hade mött upp och beslöt enhälligt att konstituera Östanfors Stadsdelsförening med ändamål att tillvarata de i stadsdelens boendes gemensamma intressen, skapa gemenskap mellan invånarna och verka för att stadsdelens särart och karaktär bevaras.

Den direkta anledningen till stadsdelsföreningens tillkomst var de trafiksaneringar som skulle genomföras i Östanfors på grund av Hanröledens byggande. Nu skulle miljön bli bättre och möjligheterna att bevara, nyttja och uppleva Östanfors som en gemensam tillgång skulle öka. Kålgårdsudden skulle rustas upp som park, bad och lekplats. Maja skulle åter kunna resas på Gettorget. ”Mutter på Tuppen” kunde öppnas och musik höras på gården när genomfartstrafiken på Trotzgatan skulle tystna.

Föreningens första styrelse bestod av: Ingvar Holmström, Ulla Zetterberg, Daniels Sven Olsson, David Cluer, Verna Lindberg, Annika Hedström och Olle Nylén. Tomas Isaksson, Margareta Landén och Åke Stridh var suppleanter.

Ovanstående text är hämtad ur första numret av Östanforsnytt och skrivet av Daniels Sven Olsson.